Tiden går och ja, vad ska man göra åt det? Vi är nog ganska fyllda av vardagen nu för tiden;-) Ian växter som en liten morot som fått för mycket gödning och de andra två...Ja, var tog det pojkiga och lite bebisliknande vägen? De är på gränsen till STORA! Hannes och Samuel har fått en liten Bond....James Bond. Bond är en prickig liten geckoödla. I morse vaknade jag av att min kära man kom instormande i sovrummet... "Ödlan är borta!!! Terrariet var ÖPPET! Nu har Katten tagit han! Katten var inne i natt också!!!"
Vi letade, Hannes grät och sa att han inte ville att Bond skulle vara döööööd och att han minsann ville ha något litet och levande att älska *SNYFT* Mamma hjärtat stängdes iskallt och beslutsamt letade vi alla.
"Jag hör han i Ian´s rum mamma!" säger Hannes.
"Hur kan du höra det här i från??" Han var för det första inte ens i rummet och en ödla låter inte speciellt mycket... Jag anar att det är hans sjätte sinne som talar och beslutsamt går jag igenom Ians tilltänkta rum. Mycket riktigt, där under sänglådan kryper lille Bond. Jag skvätter till för innerst inne har mitt hjärta förstenats och det funderar just nu i detta ögonblick på hur man kan förklara slaktresterna jag tror mig komma att finna. Jag ropar till gubben, att hjälp, här var han livs levande också! Knäna blir svaga av lycka. Christian blev minst lika lycklig som barnen!Tar den svala lille ödlekroppen till sitt stora bröst och bär honom försiktigt till hans bo. Allt gott och slutet lyckligt...Ja, några syrsor till frukost ville han inte ha för han ville bara sova på lilla fuktiga svampen i sin fuktbox, så nattens äventyr hade nog tagit musten ur lilla bond;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar