Länge sedan men mycket har hänt!

Ja, jag vet att det var evigheter sedan jag skrev här! Men det har helt enkelt varit för mycket....roooooligt som har hänt!
Vi har skolat in vår lille Ian på dagis och det har gått över förväntan bra! (Visst, visst bacillerna kom som ett brev på posten och Christian fick åka in till akuten en sen natt med lilleman för att andas adrenalin...) Sedan har mamma börjat jobba. Mycket! Klienterna står på kö och det känns så fantstiskt. Ännu mer fantasiskt är att jag har fullt med arbete i Malung. Både terapiarbete och kursverksamhet. Allt kom på en gång när jag kom tillbaka från mammaledigheten. Och som om inte det var nog, så har vi fått en ny familjemedlem till mammas OCH pojkarnas stora glädje!





...Och för att matcha vår nya image måste vi köpa ny bil. Volvo v70 kombi. (Inte för att leasingen gick ut;-) )

Ni är välkommna att provåka både häst och bil!

Samuel är så kreativ!

"Mamma, kom så ska jag visa vad jag gjort i slöjden!"
"Kan du hämta och visa här?"
"NEJ! Du måste se på datorn!"
"Datorn?"
"Ja, jag har laggt ut bilden på grejen på nätet!"
"?!"
Tänk va, min stora son har inte bara sytt på maskin, han har fotat och laggt upp det på en slöjdsida på nätet. WOW!

Samuel hade namnsdag...Igår!

Det är sent. Det är dags att avsluta dagen. Ian sover redan.
"Hannes nu hoppar du i duschen!"
"Samuel, nu gör du matten färdigt då!"
"Christian, kan du röja av köksbänken så jag kan hjälpa Samuelmed läxan?"
"Hannes, har du tvättat håret?"
"Samuel, ta och sudda den där konstiga tvåan och gör en lite tydligare."
"Chritian, var det Ian som vaknade och vill ha välling?"
"Hannes, be pappa borsta dina tänder!"
"Samuel, när du är klar här borstar vi dina tänder!"
Ja, ni fattar va, det är 110 knyck på våra kvällar. Och så säger samuel:
"Mamma, nu har hela dagen gått ochingen har sagt grattis."
Gulp. Va? Var det idag? Ojojoj.
Så idag har Hannes gjort en kladdkaka för att överaska storebror.
"Samuel, grattis på namnsdagen! Nu ska du få kladdkaka. Men eftersom jag slickade bunken får du slicka gräddskålen sedan! Bra va?"
"Det var i går jag hade namnsdag!" Svarar Samuel.
"Ja, men grattis i efterskott, om du nu vill ha MIN kladdkaka!"

Skolan har börjat!

Regn och regn. Nu har skolan börjat och som vanligt kommer hösten med den. Men det får allt bli en skön och varm höst tycker jag! Och lite roligt har vi att se fram emot förutom alla kompisar som skolan erbjuder;-) Mamma ska börja rida och även pojkarna på sikt!Kolla in min nya lekplats här www.fritidsryttare.se och www.godarelationer.se Hästen Silver är min favorit än så länge. Får se om det kanske blir ett köp!
Sedan har vi hyrt stuga i Tandådalen så har skall firas jul bland backar och snö. Det är så skönt att ha lite att se fram emot- hela familjen!
Här sitter jag och Angelica och planerar att gå kurs i NH (Natural Horsemanship)


Ian växer och växer. Tänk att han är över ett år redan! Herregud, VAR tog det året vägen? Ni kan ju jämföra här:



Idag skall vi till öronspecialisten jag och Hannes och sedan skall jag göra en polisanmälan på Samuels glasögon så vi får ut nya på försäkringen och sedan skall jag jobba. Det blir en intensiv dag!

Ett år sedan och ingen har dött!

Han är ett år idag, Ian. Vi väckte den lilla bebisen genom att sjunga och han lurade lite på om han skulle gråta eller skratta. Men när paketet började låta, humma och brumma, då tog nyfikenheten överhanden! Han begrundade länge sin häftiga björnbil från det fina leksaksföretaget;-)

Ett år har gått sedan han kom. Han är intensivare än någonsin. Klättrar på ALLT. Men ändå slappnar nog jag/vi av mer och mer.

När vår första son ännu låg i min mage så dog min älskade farmor Elsa. Och det blev komlicerat med sörjandet för som ny och oerfaren gravid kvinna ville jag ju inte att den lilla bebisen skulle ta skada av min sorg. Och jag svalde ner den utan att jag då märkte det faktiskt.

När vi fick vår andra, underbarbara prins och han endast var två veckor så dog Christians pappa. Ännu märkligare blev det ju att sörja då, när man var så glad och stolt över detta nya liv. Hur ska man kunna känna glädje och harmoni samtidigt som sorgen kommer? Visst blev jag stressad inom mig. Ammningen höll på att gå i stöpet. Därför bestämde jag mig för att endast engagera mig i mina två prinsar. Jag svalde åter ner sorgen utan att märka av att det var det jag gjorde.

Vi förlorade faktiskt både farmor, mormor, en farmor till, pappa, vän, farbror, och ett par andra lite avlägsna släktingar under de två år vi födde våra första två pojkar.

Åren gick och jag blev stressad, grinig och "bitter" och förstod att detta måste åtgärdas. Efter en tid i hypnoanalys kom sorgen som stora regntunga moln som ibland hotade att ta över helt. Men det fantastiska var att efter en veckas gråt så var jag lätt i hjärtat.Jag kände hur en styrka som sakta ssipprat ut nu åter fylldes på! Jag vet att människor dör och ska dö. Men när man blir påmind om detta, när man har två små barn, så blir man så enormt påmind om att även dessa kan dö och det gör så ont att man inte kan uthärda.


Våra två prinsar var sex och åtta när vi började fundera på ett tredje och sista barn. Kanske ville vi ha revansch? Kanske kände vi att småbarnstiden allt för snabbt tog slut? Men ändå malde oron inom mig. TÄNK OM. Tänk om någon dör då? Men han kom som en solstråle. Som balsam för själen. Det kändes som att NU är vi en fulltalig familj. Han har fattats oss! Och idag är han ett år och ännu lever alla runt oss. Och vet ni, ibland har Ian drag av min älskade farmor. Men ännu oftare har han drag av den farfar han aldrig träffat.och då kan jag känna att farfar på något underligt vis ler någon stans ifrån. Man måste våga leva fast döden lurar där runt hörnet. Och kanske är det så att man inte vågar älska helt innan man gjort upp med den. Döden.

Kontraster

Så blått och så stilla. Kluckande vaggas vi på det stora blåa vänern. Vi är tysta och vi njuter.




Och sedan är det full fart till sandstranden, vår egen lilla lagun. Där badas det, spelas vattentennis och dyks, fikas och leks.


Nu är jag hemma och tänker ta ett glas rött när barnen somnat;-) Ni då?

Inte bara mamma!

Jag är mamma nästan varje minut som går. Men ibland gillar jag att ta mig ut bland de vuxa. Ni vet de där tokiga som tror de har förlorat sitt barnasinne ända till de finner sig lite lätt berusade i rätt umgänge (läs med tonårsvännerna)dansande på borden. Det är så härligt att vara bland vänner som vågar släppa all vuxenhet för en stund. Och det är en fröjd att få göra just detta bland sina vänner en kväll för att sedan som en ny mamma återvända till vardagen!