Handen på hjärtat, vad är du bra på?
Min äldste son är en fantastisk berättare och inspiratör, min yngste son är fantastisk på att lyssa och verkligen höra och lite konstnärlig, min man är så otroligt strukturerad och bra på att leda och se saker övergripande och och jag är bra på att se bakom ytan. (Terapeut ut i fingerspetsarna) Och min bestämda uppfattning är att alla är bra på något! Precis som att vi är dåliga på vissa saker. Men varför är det då lättare att erkänna sina brister? Jag har ofta beklagat mig över bokföringen. Fy för den lede vad jag är kass på det här med räkenskaper och att hålla ordning på papper. Ja, jag är lika kass på det som jag tycker det är tråkigt! Men varför håller jag fast vid detta när jag onekligen är bra på så mycket annat? På tio bra saker går det en dålig. Vill jag vara bra på allt? Kan jag vara bra på allt? Nej. Det kan ingen. För då skulle vi vara små keruber på moln, eller hur?! Så nu hör det till saken att min älskade syster är jäkligt bra på papper och räkenskaper. Och det svider i storasyster ådran att inte överglänsa henne där:-) Nej, faktiskt så vill jag inte vara bra på det som tar mig så emot. Men jag beundrar henne för hennes tålamod! Och nu, nu kommer det bästa, nu sköter hon bokföringen åt mig! Hon gör det hon är bra på och jag gör det jag är bra på. Är inte det en värld i symbios?
Eller som min äldste sa för några år sedan:
" Mamma varför finns det tjuvar?"
" Jag vet inte gubben, det bara är så..."
" Mamma varför finns det poliser och brandmän?"
" Ja, för att hålla ordning och hjälpa."
" Mamma, utan tjuvarna vore inte poliserna och brandmännen till nå´n vidare nytta de heller..."
Min äldste son är en fantastisk berättare och inspiratör, min yngste son är fantastisk på att lyssa och verkligen höra och lite konstnärlig, min man är så otroligt strukturerad och bra på att leda och se saker övergripande och och jag är bra på att se bakom ytan. (Terapeut ut i fingerspetsarna) Och min bestämda uppfattning är att alla är bra på något! Precis som att vi är dåliga på vissa saker. Men varför är det då lättare att erkänna sina brister? Jag har ofta beklagat mig över bokföringen. Fy för den lede vad jag är kass på det här med räkenskaper och att hålla ordning på papper. Ja, jag är lika kass på det som jag tycker det är tråkigt! Men varför håller jag fast vid detta när jag onekligen är bra på så mycket annat? På tio bra saker går det en dålig. Vill jag vara bra på allt? Kan jag vara bra på allt? Nej. Det kan ingen. För då skulle vi vara små keruber på moln, eller hur?! Så nu hör det till saken att min älskade syster är jäkligt bra på papper och räkenskaper. Och det svider i storasyster ådran att inte överglänsa henne där:-) Nej, faktiskt så vill jag inte vara bra på det som tar mig så emot. Men jag beundrar henne för hennes tålamod! Och nu, nu kommer det bästa, nu sköter hon bokföringen åt mig! Hon gör det hon är bra på och jag gör det jag är bra på. Är inte det en värld i symbios?
Eller som min äldste sa för några år sedan:
" Mamma varför finns det tjuvar?"
" Jag vet inte gubben, det bara är så..."
" Mamma varför finns det poliser och brandmän?"
" Ja, för att hålla ordning och hjälpa."
" Mamma, utan tjuvarna vore inte poliserna och brandmännen till nå´n vidare nytta de heller..."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar