Två långa veckor har gått och jag har dragits med förvärkar utan dess like. Natten till den 17/7 ringde vi förlossningen runt tolvslaget så där. "Ja och jo, sa min man, det är nog fyra eller fem minuter emellan värkarna nu...Ja, son nr två kom väldigt snabbt...Ska hon duscha? Ska vi återkomma?? " Jag trodde inte det var sant! Kan man psykologist stänga av ett värkarbete så gjorde jag det där. För jag tänker INTE få en bebis i bilen, eller hemma i duschen för den delen. Jag tog två alvedon och lade mig. Efter timmar slutade värkarna, närmre bestämt fram mot kvart över fem på morgonen. Sedan har det kommit och gått. Om tre dagar är vi framme vid det magiska förlossningsdatumet. Och med vår tur går vi väl över tre veckor också?? Men det är ju så att bebisar kommer när de är klara! Under tiden badar vi och njuter av god mat. Mannen gör sig av med sin frustration över denna väntan genom att inreda klädkammaren med hyllor och stänger, sätta upp ett växthus, bygga balkong och måla om huset;-) Jag är mer än nöjd! Och när bebis kommer, ja då blir det väl för oss en enda vila. Eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar