Jag hade ett prat med en bekant. Hon berättade om en bekant till henne. Ja, ni vet hur det är. Denna hade i sin tur berättat för henne att den hade gjort så och den hade det så. Oj och urs vad illa. Tänk vad många människor strävar hårt i livet. Strävar efter att kategorisera och sortera in saker i olika fack. Det är bra och det är dåligt. Så gör man och så gör man inte och nåde den som bryter detta. Det är gott och det är ont. Den är go och den är knepig. Dom är poppis och dom är mesar. Att dom bara orkar. Vad liten värden blir när personer, situationer, platser och saker hela tiden måste granskas och få en etikett. Och vad rädda dessa människor ska vara för att andra ska sätta dem i fel fack med fel etikett?? Ojoj, då kan världen gå under. Livet är inte svart och vitt. Sluta upp med detta dikotomiska tänkandet för en stund. Lyft blicken och ta ett djupt andetag. Livet är fantastiskt. Ibland är barna lugna och ibland är de vilda. Ibland är de mammaiga och ibland pappiga. Ibland är de skojiga också. Ibland är det regn och ibland är det sol. Kan vi inte bara älska livet precis som det är? Utan att försöka göra om det hela tiden. Regnar det så regnar det även om vi tänkt gå till skogen. Är mannen sur så är han sur, men det går över. Varför försöka springa ifrån något istället för att springa till det man uppskattar?Ibland är grannen si och ibland är grannen så. Vi är människor och vi råkar vara mångfacetterade. Både onda och goda, dumma och smarta. Men släpper vi det dikotomiska tänkandet så är det lättare att älska. Älska livet precis som det är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar