Vår lilla son är redan tre månader och har nu börjat att greppa saker och stoppa i munnen. Jag tycker det är lite tidigt jag. Han kan väl stanna i bebis-stadiet ett tag?! Och mina andra två har blivit sååå stora nu. Hannes har tappat en tand och gluggen fyllde genast en funktion för honom, nämligen som sugrörshållare. Så nu ska det vara sugrör morgon som kväll! Samuel har scouter, innebandy och kör. Han vill vara mer social nu och det svider i hjärteroten att han snart kommer att flytta hemifrån. Ahhh! Jaja, tio år måste det väl vara kvar, kanske du tänker. Men de kommer att svischa förbi i en grisblink de, jag lovar! Häromdagen var jag trött. Barna har varit sjuka och ont om sömn har det varit gott om. Ja, jag var skit sur faktiskt. Och jag bestämde mig redan innan jag steg upp att barna inte skulle få ut för mitt dåliga humör. Jag höll på att bita av mig tungan många gånger och tallrikarna räddades från att slängas i golvet vid ett kritiskt ögonblick. Men jag klarade det och gissa om det var skönt att krypa till sängs redan halv nio den kvällen och bara sooova?! Sova med ett gott samvete, jag hade skärpt mig! Jag vet att detta kan vara svårt. Men jag har kommit på ett knep som hjälper mig ialla fall. Jag gör tvärtomleken. Den förutsätter att man börjar bli medveten om sina tankar och tar ansvar för dem. När man är låg tenderar den inre negativa rösten att ta över mer och mer. Ju lägre man känner sig desto starkare blir denna. Ja, den står i direkt proportion till hur låg jag är! Den finns där för att egot skapat den som ett skydd. Ett skydd för att vi inte ska se sanningen som kan göra så fruktansvärt ont! Men hur ont sanningen än gör så ger den ialla fall inte dåligt samvete. Saningen hjälper oss att sluta projicera. Och nästan alltid är den inre kritiska rösten ett projicerande som man med tvärtomleken kan sätta under sanningens ljus. Så när jag tänker surt att "Jag orkar inte mer, barna tar livet av mig!" så vänder jag det genast till tvärt om " Jag orkar annars tar jag livet av barana!" Vilket verkligen är mer sant!( Du vet inte hur sur jag kan vara) Eller när jag tänker " Måste dom alltid stöka ner och förutsätta att jag ska städa och städa och städa?" så vänder jag det genast till "Måste jag alltid kräva att de ska städa så att de tillfredställer mina behov om och om igen?" Det händer ju miljarders bilijoner saker runt om på vår jord just nu. Och jag kan omöjligt vara medveten om allt. Så vad VILL jag vara medveten om? Det jag fokuserar på blir ju min verklighet. Vill jag se allt negativt för att jag har en dålig dag så kommer ju dagen endast att bli värre och värre. Varje tanke har två sidor, precis som ett mynt. Jag vänder alltså på myntet och slutar där och då att vara ett offer. Jag blir inifrånstyrd istället för utifrån styrd. Handen på hjärtat: Jag mår inte dåligt för att barna slänger skorna framför dörren! Så nästa gång du är låg, lek tvärtomleken. Nu ska jag baka ut matbrödet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar