Tråkigt blir kompletterande.

Det är en tråkig dag. Jag vill ha vår och det snöar. Jag vill få kontoret i den gamla klädkammaren färdigt, maken segar. Jag vill ligga på en säng och läsa, men skall maken få sin planering ur ändan måste jag sköta markarbetet. Fel konsoller, fel hyllor...Grrr! Jag vill så mycket, men i dag är energierna trögare än någonsin. Så jag gör muffins med banan och choklad istället. Socker dövar det mesta. Medan jag väntar på att dessa godsaker skall bli klara i ugnen och sitter här och skriver kommer maken. "Jag åker in och köper konsoller och så fixar vi detta" :-) Ja, det var nog doften av muffins...Sockerångor... Plötsligt känns allt mindre deppigt och de tröga energierna rusar på lite fortate och ja, jag har en fantastisk man. Jag är som kvicksilver. Tar lite grejor här och där och gör något. Inget recept till muffinsen här inte. Sedan kan det bli lite fel efter vägen som man får rätta till.Medan min man funderar och drar på det och sedan vips, så blir det något -utan fel. Vi är väldigt olika. Lejoninna och Stenbock. Men vi kan det här med att komplettera varandra, precis som banen i muffinsen kompletterar chokladen så fint.