Var tog fyra månader vägen?

Förkylning, förkylning,förkylning....Sovrutiner som går ur gängorna och tre snoriga pojkar och två vuxna med för den delen. Detta var den drygaste vinter jag varit med om! Men nu äntligen ser jag lite längre ur dimmorna. Visserligen torkar jag några snoriga näsor ännu,och en och annan bajsig stjärt, men i morse var jag pigg! Vilken härlig känsla. Jag vaknade och kände att livet pulserade i mina ådror. Cellerna bejakade livet igen. Och vårfåglarna kvittrade utanför fönstret för rörsta gången i år. Eller var det bara det att jag hörde dem nu? Jaja, nu känns det som att det börjar att vända på allvar. Det är så skönt. Nu kanske vi orkar dra igång de projekt vi påbörjat? Vårt kontor skall bli Samuels nya rum och vi har redan köpt en våningssäng, Hannes skall få Samuels gamla rum som är större än det han har och han vill ha ny färg så klart, och Ian skall få Hannes rum. Barnens klädkammare måste då bli kontor och garderober måste byggas i barnens rum och... Ja, att ha tre pojkar och hus och trädgård innebär ständigt nya projekt och det kan vara både betungande och inspirerande. Men med vårfåglarna i örat och livets puls i ådrorna så skall jag nog börja röja med entusiasm i dag i alla fall....Om nu Ian tillåter;-)