Jag har försökt och försökt. Jag har en kille som snart är nio år. Han avskyr morgnarna. Han är trött. Har absolut ingen aptit och hur jag än lägger om morgon rutinerna så fungerar det aldrig riktigt. Har gett honom juice så han skall få hjälp med att höja blodsockret. Har gett honom hans favoritfrukost som visade sig bli vääääldigt onyttig i slutändan. Har gett honom frukost på sängen. Har ordnat ALLT kvällen innan så det bara är att gå mellan fyra fem olika punkter: dusch, kläder, frukost, tandborstning, ytterkläder och skolbuss...Nej. Har provat att locka med barnprogram på tv´n. Nu är han så stor att han blir kvar vid tv´n och det blir STORT bråk för att få honom klar. Eller som idag när han "bara" skulle på toa och blev kvar där. Jag anade ugglor i mossen. Jodå, han sitter där inne och spelar gameboy.Det blev STORT pådrag att fixa allt på de fem minuter som var kvar. Stora tårar och arga blickar. Jag orkar inte skiljas från honom på detta sätt varje morgon!Nu har jag bestämt mig. Jag har servat och fixat och curlat. Men han sampelar ju bara. Så nu skall vi ha ett litet prat när han kommer hem. Jag skall lämna tillbaka det ansvar jag norpat ifrån honom. Han skall få en väckarklocka i dag och sedan en liten lapp med rutinerna och sedan kör vi. Jag skall endast fixa hans frukost. Och sedan skall jag krama honom och önska honom en fin dag när han cyklar till busen. Kommer han sent så får det vara så. Han lär sig. Men denna hemska spiral måste få ett slut. NU! Jag har tre pojkar som jag försöker hjälpa på morgonen. Och kanske har jag haft dåligt samvete för denna stora som redan tar ansvar? Men att beröva honom ansvaret för att hans kropp och själ kommer till skolan hjälper ju inte. Vad jag sänder ut är "Din stackars sate, du fixar inte detta. Du klarar ALDRIG att komma till skolan i tid i ordning och pigg." Och han svarar på mina signaler. Nej, att lätta ansvarsbördan hjälper inte, för livet är ansvar. Istället kan jag ge honom det här: TID! Tid för oss att prata, upptäcka saker och umgås i en mamma-samuel-tid. Så får det bli!
1 kommentar:
Oj vad bra! Ja, vi blir nog lite lätt curlingmammor! Det är svårt att ge över ansvaret...sedan är det lite jobbigt när samhället inte är skapat för de som inte gillar mornar utan som hellre jobbar en annan tid på dygnet. Jag hade precis som du...med en viss ung man...idag jobbar han så att han kan flexa på morgonen, till hans och företagets stora lycka...för han är en bättre arbetare kl sju på kvällen är klockan åtta på morgonen. Din stora gosse är en klok ung man och han kommer att fixa detta!
Kramar till dig!
Skicka en kommentar