Jordande barn.

I dag har jag hållt kurs hela dagen. Medial och personlig utveckling. Det är så fantastiskt roligt. Men man blir lite trött i huvudet av att prata i många timmar. Försöker jorda mig innan jag åker hem. Försöker jorda mig innan jag går ur bilen... Lönlöst. Möts av Hannes i hallen. "Heeeeej Mamma!!" Och hans sexårs armar snirklar sig runt min hals. En tråd av jordning fästs i mig och när Samuel och Ian och maken leende välkommnar mig är jag jordad som den gamla sparbankseken. Andningen går i lås nere i magens djup och maten är mer än välkommen. Nu orkar jag föreläsa i morgon också! Tack älskade ungar för att ni är ni och får mig att känna mig så levande i vårt hem.
Väl vid matbordet förklarar Hannes för grannpojken att innan han föddes så kom Samuel som är störst och sedan kom han själv och sist kom Ian. Och innan han själv föddes var han ett frö i pappas pung och sedan kom han ut ur en snippa och...Grannen ser ut som om månen trillat ner. "Neeeeej , du, Hannes, ur magen kommer man allt..." säger han trevande. "Nej, ur snippan!!" Säger Hannes bestämt, han är faktiskt några år äldre än grannpojken, så det så. "Neeeej, du, nu skojar du allt!" fnittrar Melker och nu ser Hannes måttligt förvirrad ut. Sedan titar han på mig och viskar "Melker är lite mindre och egentligen tror han nog fortfarande att de kommer ut ur stjärten..."Klok som en uggla är han Hannes.
Ja, kurs ena timmen och biologi den andra. Tack för det också!