» Get your own FREE music player

Påsk i vårt hus!

Ett sådant här fyllt ägg änskar sig mina barn och det vet jag ju att släkten förser dem med.Sedan har jag tre sockerspeedade illrar hemma. Hahaha!

Idag skall här pyntas till bedrövelse. Och det är så kul tycker jag! Samtidigt skall vi måla Hannes nya rum så han kan få flytt in i det lite större. Han väntar och längtar skall jag säga! Imorgon kommer Syster yster med vår gemensamma vän Angelica och vi skall äta påskmiddag. Därför skall ju så klart även en del mat förberedas. Men jag är en modern mamma så jag kan lova er att jag inte gör all mat själv. Halvfabrikat? Nej, absolut inte, men jag har arrangerat knyt. Så gästerna får vackert ta med sig diverse rätter. jag är trebarns mor och har inte möjlighet eller vilja att slå knut på mig själv för att vara den perfekta värdinnan. Jag umgås föresten endast med människor som uppskattar umgänge framför perfektion! Man bör pynta och skapa fest av GLÄDJE anser jag! Men det är jag det;-)
En glädje är att varje år få göra något nytt i pyntväg. I år skall jag försöka knåpa ihop ett fågelbo med diverse färgglada ägg har jag tänkt. Men vi får se var det slutar.Jag skulle i alla fall önska att släkten kunde fylla ett ägg till mig också. Kanske med detta?

Roliga saker

Jag har som ni läste senast fått upp ögonen för livet utanför mammabubblan. Tjejfest är inbokad och jag har planerat rödvin inför påskafton. Vi får lite släkt och vänner hit och det skall bli kul. Klart vi påskar med barnen först och går påskgubbe! Senare blir det påskmiddag och annat mys. Jag och min man(Storpåskgubben) har skapat en tradition med att påskharen lägger ett ägg på trappan varje påskaftons morgon. Ett STORT ägg innehållande en var sin leksak till barnen. Och förväntningarna är stora även i år. Varför? Ja, varken jag eller min man tyckte påsken var favorithögtiden precis. Och så ville vi inte bara ha en mängd godis. Våra barn blir lätt lite höga på för mycket socker. Så detta var ett sätt att göra en egen tradition som också var lite nyttigare!För sedan få de godisfyllda ägg av mormor och morfar, moster, farmor... Men då börjar vi påskafton med något annat i alla fall.

Lilleman vill börja äta själv. Med händerna. Hur äter man gröt lättast med händerna? Jag har funnit något som kan distrahera honom, tror jag...

Dessa kan beställas från www.favoritsaker.se och det funderar jag starkt på att göra!Längtar också efter lite nytt till köket. Den här fina ljuslyktan från sagaform skall nog handlas i lite olika upplagor!

Vår

Snart är våren häroch det är så fantastiskt! Barna har fått nya vår skor och humöret blir lättare hos oss alla. Det har varit en långvinter. Jag börjar vakna ur den inkaplsade mammakokongen. Lilleman vill inte ha bröstet mer. Han föredrar nappen. Hur? Jo, mina två andra var lika dana. Man läser om avvänjning. Trodde det var barnet det gälde;-) Här är det jag som abrupt måste vänja mig vid att den lilla bebisen är ett litet barn med egen vilja. Det är med blandade känslor kan jag säga. I förrgår cyklade Samuel själv upp till morfar för att vara lite med honom innan de stack till Florida. Igår rullade Hannes själv upp hela byttan köttfärs till perfekta små köttbullar och jag kan åter konstatera att de är stora min små.Men som sagt, det är med blandade känlor. Var tog tiden vägen?? Vi har börjat påskplanera och det är både kul och spännande!Men det jag ville komma till var att jag kommit ur mammakokongen och längtar efter att vara lite vuxet slösande och ytlig.Typ köpa ny vårklänning och ett par ursnygga skor?? Ta ett glas rödvin och gå ut och träffa tjejgänget? Ja! Och jaghar redan bokat in ett par kvällar bara för mig;-) Det är också våren!

Mamma och mäktigt

Nu är det ingen misstanke längre.Han, Ian, säger MAMMA!! WOW! Jag gråter nästan av värmen som väller upp inombords. Och inte nog med det. Han härmar mitt hejhej med eejeej när han dyker upp i gåstolen runt hörnet. Vår lilleman har blivit SÅ stor!! Han fick tag i svabben. Sitter där i gåstolen och dunkar den mot kanten. Sedan klämmer han fast den under armen så en meter sticker ut framför honom och så drar han vidare i gåstolen mot nya mål och jag och Samuel ser på varandra. "Han har ett svärd!" säger Samuel och jag konstaterar att det nog mer är en riddare på sin ädla springare med lansen i högsta hugg. Och då kommer det MAMMAMAMMMAMMMMA....Åh, min prins Ian.Tänk att jag har tre prinsar. Det är mäktigt!!

Tråkigt blir kompletterande.

Det är en tråkig dag. Jag vill ha vår och det snöar. Jag vill få kontoret i den gamla klädkammaren färdigt, maken segar. Jag vill ligga på en säng och läsa, men skall maken få sin planering ur ändan måste jag sköta markarbetet. Fel konsoller, fel hyllor...Grrr! Jag vill så mycket, men i dag är energierna trögare än någonsin. Så jag gör muffins med banan och choklad istället. Socker dövar det mesta. Medan jag väntar på att dessa godsaker skall bli klara i ugnen och sitter här och skriver kommer maken. "Jag åker in och köper konsoller och så fixar vi detta" :-) Ja, det var nog doften av muffins...Sockerångor... Plötsligt känns allt mindre deppigt och de tröga energierna rusar på lite fortate och ja, jag har en fantastisk man. Jag är som kvicksilver. Tar lite grejor här och där och gör något. Inget recept till muffinsen här inte. Sedan kan det bli lite fel efter vägen som man får rätta till.Medan min man funderar och drar på det och sedan vips, så blir det något -utan fel. Vi är väldigt olika. Lejoninna och Stenbock. Men vi kan det här med att komplettera varandra, precis som banen i muffinsen kompletterar chokladen så fint.

Var tog fyra månader vägen?

Förkylning, förkylning,förkylning....Sovrutiner som går ur gängorna och tre snoriga pojkar och två vuxna med för den delen. Detta var den drygaste vinter jag varit med om! Men nu äntligen ser jag lite längre ur dimmorna. Visserligen torkar jag några snoriga näsor ännu,och en och annan bajsig stjärt, men i morse var jag pigg! Vilken härlig känsla. Jag vaknade och kände att livet pulserade i mina ådror. Cellerna bejakade livet igen. Och vårfåglarna kvittrade utanför fönstret för rörsta gången i år. Eller var det bara det att jag hörde dem nu? Jaja, nu känns det som att det börjar att vända på allvar. Det är så skönt. Nu kanske vi orkar dra igång de projekt vi påbörjat? Vårt kontor skall bli Samuels nya rum och vi har redan köpt en våningssäng, Hannes skall få Samuels gamla rum som är större än det han har och han vill ha ny färg så klart, och Ian skall få Hannes rum. Barnens klädkammare måste då bli kontor och garderober måste byggas i barnens rum och... Ja, att ha tre pojkar och hus och trädgård innebär ständigt nya projekt och det kan vara både betungande och inspirerande. Men med vårfåglarna i örat och livets puls i ådrorna så skall jag nog börja röja med entusiasm i dag i alla fall....Om nu Ian tillåter;-)