Jo, det var tufft. Förvärkar i tre veckor. Öppen några cm i två veckor. Nätter som jag vankade av och an och inte visste om det var på riktigt eller inte. Duscha varmt, sa de på förlossningen, för är det bara förvärkar så försvinner dom efter duschen och då vet du! Men inga värkar försvan någonsin under dessa tre veckor... Så gick jag tio dagar över tiden också. Och natten till den 7/8 hade jag varit vaken i nästan två dygn av dessa förvärkar. Ringde förlossningen och sa att jag var helt slut. Och nu tyckte de att vi kunde komma in fram mot 06.00. Äntligen! Men runt fem avtog varenda värk. Jag blev så besviken. Falsklarm igen?! Jag ringde och sa att vi inte skulle komma in trotts allt. Men barnmorskan sa att det inte var säkert för ibland tar kroppen en paus för att ladda och hon rådde mig mycket strängt att lägga mig att vila ordentligt! Jag lade mig och somnade nog en 06.20 så där... Prick 07.00 slår jag upp mina blå och kan inte andas ens så ONT gör den värk som väcker mig. Jag buttar på mannen och förkunnar att NU ÄR DET DAGS!!!! Han ringer efter mormor och jag ringer förlossningen och den här gången frågar jag inte om vi får komma, jag domderar att jag ska komma in och föda NU! Jo, vi är mer än välkommna, vi är faktiskt väntade!
Bilfärden var en resa till helvetet och tillbaka och jag tjatar heeeela färden om hur Christian ska svänga och gasa för det är inte kul att parera svängar mitt i en värk. Han är diplomatisk och gör precis som jag vill:-)
Väl inne får jag byta om och de sätter CTG för att mäta värkaktiviteten. Jag hatar CTG´n. Man kan inte röra sig och underlätta värkarna när man ska ligga på en brits. Och kurvan visar så tydligt vad ont man har och hur tätt det onda kommer. Jag blir glad när jag blir kissnödig, för då måste de koppla loss mig... (Eller sanningen är att jag hittade på att jagvar kissnödig, men blev kissnödig på toan i alla fall.)Christian larmar och jag är snart på toan. Efter kissen kommer en värk som får mig att gå ner på alla fyra. Fy för den lede, så här ont gjorde det inte med de andra två. Vad händer? Jag baxar mig in på rummet och ber Christian larma igen för jag ska ha lustgas NU! Och det får jag. Och jag håller lustgasen krampaktigt i väntan på nästa våg. Och den kommer och då visar det sig att det är en krystvärk som kommer. Redan? Jag vet inte hur öppen jag är för de har inte hunnit undersöka mig ännu. En ny barnmorska kommer, för den vi fick först förlöser ett annat par nu. Lotta heter hon som kommer. Jätte gullig! Hon kollar och talar om att det är dags att krysta nu, jag är öppen! Fyra eller fem krystvärkar senare ligger en liten prins på min mage och han är helt perfekt. Vi gråter lite och skrattar och jag fattar inte att det är över? Vi kom ju för en dryg timme sedan?! Har varit på rummet ganska exakt en timme... Det var den mest smärtsamma av mina förlossningar, men samtidigt den lindrigaste. Jag han ju knappt reagera förrän det var över. Och nu är jag och pappa och de två stolta storebröderna saliga och lite förälskade i denna lilla. Och med facit i handen var det värt tre veckors förvärkar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar