Världen stannar

Ja, den stannar världen när man får en liten en. Allt annat blir så obetydligt. Räkningar, inköp, svara i telefonen...Äh, det kan vänta. Vi måste bara få njuta en liten stund till av detta nya lilla underverk. Och Ian gör underverk med oss. Plötsligt minns vi när Samuel och Hannes var så här pytte,pytte små. Vi minns deras första leende. Vi minns deras första magknip. Och vi är så tacksamma att vi fått uppleva allt det här genom åren. Den 13/8 firade vi bröllopsdag. Men det var Christian som kom på att vi hade det. För det föll också bort i detta under att vi nu har tre barn. Tre fantastiska, rediga pojkar. I vanliga fall skulle det vara märkligt och katastrofalt att glömma en sådan dag. Men nu kände vi ( läs "jag") nog mest att, ja, vi har varit ett par i tretton år, gifta i tre...Vi har tre fantastiska pojkar och vi har varandra. Vi bor i drömvillan med drömläge och... Kan man kalla sig välsignad? Ja, jag tror det.