Idag har Samuel varit trött och hängig. Han fick vara hemma med pappa Christian på förmiddagen och följa med mig från lunch. Jag skulle till barnmorskan efter jobbet. Vi tog blodtryck, lyssnade på hjärtljuden (mycket spännande tyckte storebror) och tog blodprov. Jag hade faktiskt bara gått upp nio kilo.Hurra!
Och plötsligt när jag och barnmorskan talar om de andra graviditeterna och dess olikhet med denna så ser jag att Samuel har fastnat med huvudet mellan ryggstödet och sitsen på stolen han sitter i. Med rumpan i vädret...
"Jag sitter fast..."piper han. Då säger barnmorkan:
"Ja, nu tycker jag vi tar dopplern och lyssnar när Samuel fiser! Det kommer nog att höras i rummet det!"
Samuel kommer loss illa kvickt och vet inte hur han ska bete sig, men ögonen glittrar av okynne.
När vi går till bilen så säger han:
"Vad rooooligt det är hos barnmorskan!"
Jo, det är det, när han är med!
