Sten i näsan...

Ian stoppade en sten i näsan. Jodåsåatt. Och inte fick vi ta ut den, helt hysteriskt blev det. Jag tror han visste att den var STOR. Så det blev vårdcentyralen. Men de fick inte ta i honom. Då blev det ÖronNäsaHals. Och där blev det en shot lugnande. Men det var krig ändå. Men ut kom stenen och en aning näsblod. Vilken pärs för mor och far. Men med stenar är det som med bebisar som ska födas. Ut, ja det kommer de alltid;-)

Här är en bild då han är något gladare. Det var när Lena Linjo kom förbi på hojen ända från Malung!

Vi är gravida!

Vi väntar smått. På lördag kommer storken. Tomheten efter Saga blev så stor. Ödsligt gapar huset mot oss när vi kommer hem och långtråkiga är morgnarna utan våra dagliga små rundor. Jag tror hon hjälpte oss att finna en vänlig själ som nu kan ta över hennes plats som Nanny åt pojkarna. Själv tror jag hon njuter av en välförtjänt semester på de gröna ängarna i sin stora flock, där hon självklart är den rättmätiga alphahonan. Istället sände hon den här gamla själen till oss! Vi ville ha en tik, i alla fall jag. Och en liten hund. Men maken ville ha en stor. Gärna Rotweiler. Men så föll vi för en hane, blandras, som blir stor som en boxer som vuxen. Så visst måste det ha varit ett överjordiskt finger med i spelet här? Men ögonen, de säger att han är den rätte!

Sov gott älskade Saga!

Att det ska vara så svårt att skriva det här. Fredagen den 8/7 så fick vår kära dam somna in. Hon var 12 år och åldern tog ut sin rätt. Jag tror hon fick en liten propp på natten för hon spydde och spydde. Sedan ville hon inte g å ut och kissa. När jag ändå lirkade ut henne på morgonkvisten så ulkade hon och mådde väldigt dåligt. Senare ville hon inte alls gå så Christian fick vända om redan ute på gårdsplanen. Och slutligen bar inte bakpartiet. Så efter ett gråtigt samtal med veterinären bestämde vi att hon skulle få lite lugnande och sedan få somna in. Oj, vad vi grät. Och jag sörjer henne än. Jag vet att dte är livets gång. Men det gör ont ialla fall. Och att en fin dam som Saga kan lämna ett så STORT tom rum efter sig?? Varje dag tänker jag att barnens rester får bli en godbit till henne, men så minns jag och lägger det i soppåsen... Varje morgon tänker jag att jag ska kolla vädret med henne. Men så minns jag och tar kaffe i stäållet. Det är inte alls kul att gå ut själv!

Goa gubbar!

Jag var föresten med om något urgulligt idag. De asfalterade utanför praktiken. När jag slutade packade de ihop. "Vad fint ni gjort det!" sa jag. Fyra karlar stirrade snopet på mig. Tyyyystnad. Så säger en äldre gentleman med ölmagen bar ovanför shortsen: " Vi tänkte på dig vet du, stumpan!" Och de andra tre började skruva på sig. Kommungubbarna verkar inte vara för vana att få positiv feedback;-P