Länge sedan men mycket har hänt!

Ja, jag vet att det var evigheter sedan jag skrev här! Men det har helt enkelt varit för mycket....roooooligt som har hänt!
Vi har skolat in vår lille Ian på dagis och det har gått över förväntan bra! (Visst, visst bacillerna kom som ett brev på posten och Christian fick åka in till akuten en sen natt med lilleman för att andas adrenalin...) Sedan har mamma börjat jobba. Mycket! Klienterna står på kö och det känns så fantstiskt. Ännu mer fantasiskt är att jag har fullt med arbete i Malung. Både terapiarbete och kursverksamhet. Allt kom på en gång när jag kom tillbaka från mammaledigheten. Och som om inte det var nog, så har vi fått en ny familjemedlem till mammas OCH pojkarnas stora glädje!





...Och för att matcha vår nya image måste vi köpa ny bil. Volvo v70 kombi. (Inte för att leasingen gick ut;-) )

Ni är välkommna att provåka både häst och bil!

Samuel är så kreativ!

"Mamma, kom så ska jag visa vad jag gjort i slöjden!"
"Kan du hämta och visa här?"
"NEJ! Du måste se på datorn!"
"Datorn?"
"Ja, jag har laggt ut bilden på grejen på nätet!"
"?!"
Tänk va, min stora son har inte bara sytt på maskin, han har fotat och laggt upp det på en slöjdsida på nätet. WOW!

Samuel hade namnsdag...Igår!

Det är sent. Det är dags att avsluta dagen. Ian sover redan.
"Hannes nu hoppar du i duschen!"
"Samuel, nu gör du matten färdigt då!"
"Christian, kan du röja av köksbänken så jag kan hjälpa Samuelmed läxan?"
"Hannes, har du tvättat håret?"
"Samuel, ta och sudda den där konstiga tvåan och gör en lite tydligare."
"Chritian, var det Ian som vaknade och vill ha välling?"
"Hannes, be pappa borsta dina tänder!"
"Samuel, när du är klar här borstar vi dina tänder!"
Ja, ni fattar va, det är 110 knyck på våra kvällar. Och så säger samuel:
"Mamma, nu har hela dagen gått ochingen har sagt grattis."
Gulp. Va? Var det idag? Ojojoj.
Så idag har Hannes gjort en kladdkaka för att överaska storebror.
"Samuel, grattis på namnsdagen! Nu ska du få kladdkaka. Men eftersom jag slickade bunken får du slicka gräddskålen sedan! Bra va?"
"Det var i går jag hade namnsdag!" Svarar Samuel.
"Ja, men grattis i efterskott, om du nu vill ha MIN kladdkaka!"

Skolan har börjat!

Regn och regn. Nu har skolan börjat och som vanligt kommer hösten med den. Men det får allt bli en skön och varm höst tycker jag! Och lite roligt har vi att se fram emot förutom alla kompisar som skolan erbjuder;-) Mamma ska börja rida och även pojkarna på sikt!Kolla in min nya lekplats här www.fritidsryttare.se och www.godarelationer.se Hästen Silver är min favorit än så länge. Får se om det kanske blir ett köp!
Sedan har vi hyrt stuga i Tandådalen så har skall firas jul bland backar och snö. Det är så skönt att ha lite att se fram emot- hela familjen!
Här sitter jag och Angelica och planerar att gå kurs i NH (Natural Horsemanship)


Ian växer och växer. Tänk att han är över ett år redan! Herregud, VAR tog det året vägen? Ni kan ju jämföra här:



Idag skall vi till öronspecialisten jag och Hannes och sedan skall jag göra en polisanmälan på Samuels glasögon så vi får ut nya på försäkringen och sedan skall jag jobba. Det blir en intensiv dag!

Ett år sedan och ingen har dött!

Han är ett år idag, Ian. Vi väckte den lilla bebisen genom att sjunga och han lurade lite på om han skulle gråta eller skratta. Men när paketet började låta, humma och brumma, då tog nyfikenheten överhanden! Han begrundade länge sin häftiga björnbil från det fina leksaksföretaget;-)

Ett år har gått sedan han kom. Han är intensivare än någonsin. Klättrar på ALLT. Men ändå slappnar nog jag/vi av mer och mer.

När vår första son ännu låg i min mage så dog min älskade farmor Elsa. Och det blev komlicerat med sörjandet för som ny och oerfaren gravid kvinna ville jag ju inte att den lilla bebisen skulle ta skada av min sorg. Och jag svalde ner den utan att jag då märkte det faktiskt.

När vi fick vår andra, underbarbara prins och han endast var två veckor så dog Christians pappa. Ännu märkligare blev det ju att sörja då, när man var så glad och stolt över detta nya liv. Hur ska man kunna känna glädje och harmoni samtidigt som sorgen kommer? Visst blev jag stressad inom mig. Ammningen höll på att gå i stöpet. Därför bestämde jag mig för att endast engagera mig i mina två prinsar. Jag svalde åter ner sorgen utan att märka av att det var det jag gjorde.

Vi förlorade faktiskt både farmor, mormor, en farmor till, pappa, vän, farbror, och ett par andra lite avlägsna släktingar under de två år vi födde våra första två pojkar.

Åren gick och jag blev stressad, grinig och "bitter" och förstod att detta måste åtgärdas. Efter en tid i hypnoanalys kom sorgen som stora regntunga moln som ibland hotade att ta över helt. Men det fantastiska var att efter en veckas gråt så var jag lätt i hjärtat.Jag kände hur en styrka som sakta ssipprat ut nu åter fylldes på! Jag vet att människor dör och ska dö. Men när man blir påmind om detta, när man har två små barn, så blir man så enormt påmind om att även dessa kan dö och det gör så ont att man inte kan uthärda.


Våra två prinsar var sex och åtta när vi började fundera på ett tredje och sista barn. Kanske ville vi ha revansch? Kanske kände vi att småbarnstiden allt för snabbt tog slut? Men ändå malde oron inom mig. TÄNK OM. Tänk om någon dör då? Men han kom som en solstråle. Som balsam för själen. Det kändes som att NU är vi en fulltalig familj. Han har fattats oss! Och idag är han ett år och ännu lever alla runt oss. Och vet ni, ibland har Ian drag av min älskade farmor. Men ännu oftare har han drag av den farfar han aldrig träffat.och då kan jag känna att farfar på något underligt vis ler någon stans ifrån. Man måste våga leva fast döden lurar där runt hörnet. Och kanske är det så att man inte vågar älska helt innan man gjort upp med den. Döden.

Kontraster

Så blått och så stilla. Kluckande vaggas vi på det stora blåa vänern. Vi är tysta och vi njuter.




Och sedan är det full fart till sandstranden, vår egen lilla lagun. Där badas det, spelas vattentennis och dyks, fikas och leks.


Nu är jag hemma och tänker ta ett glas rött när barnen somnat;-) Ni då?

Inte bara mamma!

Jag är mamma nästan varje minut som går. Men ibland gillar jag att ta mig ut bland de vuxa. Ni vet de där tokiga som tror de har förlorat sitt barnasinne ända till de finner sig lite lätt berusade i rätt umgänge (läs med tonårsvännerna)dansande på borden. Det är så härligt att vara bland vänner som vågar släppa all vuxenhet för en stund. Och det är en fröjd att få göra just detta bland sina vänner en kväll för att sedan som en ny mamma återvända till vardagen!

Mina sinnen längtar efter att få fortsätta...

...anlägga trädgården!Nu hänger pelargonierna röda vid ingången och det prunkar lite här och var. Mitt växthus har tomat, gurka och bönor....Stenpartiet ger oss dagligen smultron och...Jag är ändå inte tillfreds. Som ni ser skall här kavlas upp ärmarna. Rakt fram brevid huset skall GARAGET byggas. Stenpartiet tog jag bort i förra veckan och här skall byggas en kant av stockar och dessa skall bära mina nyponrosor. Men, och jag säger MEN....Maken har målat och jag har sprungit, sprungit och sprungit efter min snart ettårige son hela sommaren och det står still! Vi prövas och får nu lära oss att gilla läget, eftersom en ettåring är en ettåring är en ettåring! Men det är klart, skall man bo här ett helt liv så blir det väl gjort någon gång. Eller??? En tid att springa och en tid att anlägga resten av trädgården. Måtte jag lära mig denna hårda läxa.Tillsvidare får jag väl, som en vän tröstande sa härom dagen, njuta av sjöutsikten bakom huset. Och ja, den är jag grymt tacksam för!

Är jag lat eller bara uppfylld av sommaren?

Är jag det? Eller är det bara så att jag haft en väldigt fin sommar fylld med möten och upplevelser? Så fylld att jag inte hunnit med att blogga? Ja, det är så! Alla klagar på detta väder men jag har haft en fin sommar. Och jag har njutit! Vi har varit en hel vecka i Göteborg med allt utbud som finns där.30 årskalas. Vi har tagit dagsturer med båten. Besökt rottneros, cafe August och Mariebergsskogen. Släktträffen i Långserud var fantastisk och snart börjar jobb och skola och rutinen kommer precis lagom, för nu börjar barnen längta efter fröken och kompisar.
Lilleman ska så klar gå hemma ett tag till, ett år om fyra dagar! Han kan "bamsa" till musik och be om "gojgos" när han är hungrig. Han kan peta ut ens öga och stolt förkunna att man har ett "Öööa" just där under ögonbrynet strax ovanför näsan;-) han säger "Tssssyssst Tada" när vovven Saga skäller och så säger han mamma och pappa och...Ja, vi har inte haft en lugn stund denna sommar, men det är heller inget vi saknar, för vi är uppfyllda av våra tre prinsar och det är så mäktigt!

Morsdag!

Väcktes av tre musketörer och deras far, stormusketören. Hannes gav mig ett rött kort med glitter och pärlor som han egenhändigt skrivit Ja gälska rdig mama! Åh, ögonen tårades så jag knappt såg annat. Mannen hade hjälpt dem att skicka efter lite snygga houdini sommarkläder och jag blev, hm, bortskämd. Sedan var det middag på Bergås där mamma grattades av mig och Linda. Där dök vår vän Kiril upp med kakpaket till vår mor;-)
En skön dag i solen!

Stora barn!

Den 17/5 fyllde Johannes sju år. Och den 23/5 fyllde Samuel 9 år. Jag tror de båda blev mycket nöjda med sina dagar. Tack alla ni som slöt upp och grattade och köpte så fantastiskt fina presenter!

FEST!

Jordgubbar och champagne, så hoppas jag att du Marie börjar dagen idag!
Idag är det fest fär vår vän Marie som fyller trettio år. Hon är den yngsta i skaran. Välkommen över till kärringsidan Marie! Hänger brösten lite mer nu? Har kråkfötterna runt ögonen djupnat? Inte? Nej, egentligen fyller du ju den 23/5 så njut de dagar du har kvar... Nej då, lugn det är sköööönt att bli äldre. Man struntar i vad andra tycker, man går sin egen väg, man njuter mer av de små stunder av lugn man får och man njuter mer av god mat också för den delen. Man har lite mer erfarenhet att luta sig mot och man vet att om någon talar illa om en annan så säger det mer om den som talade. Man uppskattar tjejkvällarna och man uppskattar små teckningar där det står "världens bästa mamma" Oj, så nostalgisk man kan vara! Men bort med nostalgin för ett tag, för i kväll är fet FEST på barbros brygga och det ska bli så roligt. Vi ses i kväll då! Och du festar väl med oss heeeela kvällen den här gången?! Puss på dig!

Seger!

Det gick hur bra som helst! Christian väckte mig inte i morse. Det gjorde Samuel. Jag och Ian fick sova en timme längre och in kommer en strålande, ny duschad kille och viskar "Vakna mamma. Dags att gå upp! Jag har fixat mig. Jag är klar fast det inte är dags att gå till bussen än..." Mamma hjärtat smälter när han kramar mig och doftar schampo och tandkräm. Jag måste ju så klart överösa honom med "Men, det hade jag aldrig trott! Vad härligt att du kan själv!" Och så började denna dagen med en lättare ryggsäck!
För ett tag sedan lekte Hannes med lego. Han lekte tandläkare med lego. Och det slutade med att han inte fick loss legot ur munnen utan pappa Chrille fick rycka in som tandläkare med stora avbitartången. Är det inte ärtor i näsan hos Madicken så är det lego på tanden hos Hannes!

Ge barnen ansvaret tillbaka.

Jag har försökt och försökt. Jag har en kille som snart är nio år. Han avskyr morgnarna. Han är trött. Har absolut ingen aptit och hur jag än lägger om morgon rutinerna så fungerar det aldrig riktigt. Har gett honom juice så han skall få hjälp med att höja blodsockret. Har gett honom hans favoritfrukost som visade sig bli vääääldigt onyttig i slutändan. Har gett honom frukost på sängen. Har ordnat ALLT kvällen innan så det bara är att gå mellan fyra fem olika punkter: dusch, kläder, frukost, tandborstning, ytterkläder och skolbuss...Nej. Har provat att locka med barnprogram på tv´n. Nu är han så stor att han blir kvar vid tv´n och det blir STORT bråk för att få honom klar. Eller som idag när han "bara" skulle på toa och blev kvar där. Jag anade ugglor i mossen. Jodå, han sitter där inne och spelar gameboy.Det blev STORT pådrag att fixa allt på de fem minuter som var kvar. Stora tårar och arga blickar. Jag orkar inte skiljas från honom på detta sätt varje morgon!Nu har jag bestämt mig. Jag har servat och fixat och curlat. Men han sampelar ju bara. Så nu skall vi ha ett litet prat när han kommer hem. Jag skall lämna tillbaka det ansvar jag norpat ifrån honom. Han skall få en väckarklocka i dag och sedan en liten lapp med rutinerna och sedan kör vi. Jag skall endast fixa hans frukost. Och sedan skall jag krama honom och önska honom en fin dag när han cyklar till busen. Kommer han sent så får det vara så. Han lär sig. Men denna hemska spiral måste få ett slut. NU! Jag har tre pojkar som jag försöker hjälpa på morgonen. Och kanske har jag haft dåligt samvete för denna stora som redan tar ansvar? Men att beröva honom ansvaret för att hans kropp och själ kommer till skolan hjälper ju inte. Vad jag sänder ut är "Din stackars sate, du fixar inte detta. Du klarar ALDRIG att komma till skolan i tid i ordning och pigg." Och han svarar på mina signaler. Nej, att lätta ansvarsbördan hjälper inte, för livet är ansvar. Istället kan jag ge honom det här: TID! Tid för oss att prata, upptäcka saker och umgås i en mamma-samuel-tid. Så får det bli!

Jordande barn.

I dag har jag hållt kurs hela dagen. Medial och personlig utveckling. Det är så fantastiskt roligt. Men man blir lite trött i huvudet av att prata i många timmar. Försöker jorda mig innan jag åker hem. Försöker jorda mig innan jag går ur bilen... Lönlöst. Möts av Hannes i hallen. "Heeeeej Mamma!!" Och hans sexårs armar snirklar sig runt min hals. En tråd av jordning fästs i mig och när Samuel och Ian och maken leende välkommnar mig är jag jordad som den gamla sparbankseken. Andningen går i lås nere i magens djup och maten är mer än välkommen. Nu orkar jag föreläsa i morgon också! Tack älskade ungar för att ni är ni och får mig att känna mig så levande i vårt hem.
Väl vid matbordet förklarar Hannes för grannpojken att innan han föddes så kom Samuel som är störst och sedan kom han själv och sist kom Ian. Och innan han själv föddes var han ett frö i pappas pung och sedan kom han ut ur en snippa och...Grannen ser ut som om månen trillat ner. "Neeeeej , du, Hannes, ur magen kommer man allt..." säger han trevande. "Nej, ur snippan!!" Säger Hannes bestämt, han är faktiskt några år äldre än grannpojken, så det så. "Neeeej, du, nu skojar du allt!" fnittrar Melker och nu ser Hannes måttligt förvirrad ut. Sedan titar han på mig och viskar "Melker är lite mindre och egentligen tror han nog fortfarande att de kommer ut ur stjärten..."Klok som en uggla är han Hannes.
Ja, kurs ena timmen och biologi den andra. Tack för det också!

Regn och rusk!

Trötta, trötta, trötta... Grått,grått,grått... Vi sover en timme tillsammans jag och Ian för att sedan gå och möta storebröderna vid skolbussen. På med regnkläder och regnskydd på vagnen. Kattungen följer med och skriker i avsky när hon blir raggig och spikig i pälsen av vätan. Bussen kommer inte. Vi fryser, hunden ryser och katten jamar. Vi går hem. Klär av och hänger på tork. Så kommer de äntligen på cyklarna. Trötta och slitna. Bussen var försenad. Så säger Samuel, den nio åriga största storebrodern: "Tack för att du städat så fint mamma!" Åh, solen tittar in i mina mörka, trötta vrår och jag ser det vackra i de enstaka regndropparna och frågar dem: " Är det inte en sådan där dag när man skall titta på film och äta våfflor?" Hannes nickar mycket alvarligt och jag börjar med sug i magen att steka. En regnig dag är en regnig dag är en regnig dag. En tid för för sol och en helt annan för regn och våfflor!

Hantverk är fantastiskt!

Jag önskar jag hade mer tid till att måla eller sy eller så. Men det får bli i mitt nästa liv. Eller när barnen inte längre har tid med mig... Nåja, man kan ju gotta sig åt andras vackra hantverk.
Den här fina kronan kan man vinna!Och mer vackert finns att skåda här

Ooops!

Nu reser Ian sig mot ALLT! Herre Gud.... Blåmärken både här och där har han efter sina upptäcktsfärder över bilar, barstolsfotpinnar och annat. Hur gick det till? När hände det här? Över en natt! Jag lovar och vi försöker båda vara med hela tiden, ja alla fyra faktiskt, men misslyckas. Han härdas kanske? Eller så gör jag det? Just nu har jag is i magen men hjärtat blöder. Var det så här senast vi hade en liten klätterbaby? Eller blir man helt enkelt harig med åren?

Mamma och pappa hemma från Florida!

Jag bakade en citronkladdkaka och förberedde lite. Sedan dök de upp föräldrarna, brunbrända som pepparkakor! Finfräcka kläder till pojkarna och foppisar till mannen. Jag fick en fantastisk tröjblus från GAP och så fick vi alla godis och lönnsirap;-)
Samuel visade stolt upp den egna lilla tv´n han köpt för de långsamt sparade pengarna och då var Hannes också tvungen att visa sitt nymålade och omgjorda rum. De följer med spänning Hannes upp för trapporna och lyssnar till hans "Blunda nu när ni tittar!" Det var andra ord det än i går tänkte jag...I går sa Hannes nämligen att han skulle mörda sig själv så fick vi se hur det var att leva utan honom;-( Sexårskänslorna rusade då han inte tänkte gå och lägga sig och strax efter den drypande meningen tillägger han att han ska mörda sig själv efter sommaren så han inte missar Kolmården... Hm, vad säger man?? Jag konstaterade att det skulle bli rysligt tyst och ledsamt om han inte fanns och jag vill dela minst hundra år med honom! Men i dag kom mormor och morfar hem och allt var festligt och härligt. Med gårdagen i färskt minne frågade jag den lilla mannen, då jag nattade honom, om dagen varit bra och jag fick ett surmulet hummande då han inte kunde slita blicken från leksakerna han fått från Florida. Pedagosikt att ha leksakerna i sängen? Men vad gör det om hundra år?

Bus i spjälsängen och syster med onda fötter

Ian står upp i spjälsängen nu. Det lyser av okynne i hans glittrande små blå. Inte skall han sova middag inte! Nähädå. Man kan ju stå nu ju, i alla fall när man håller sig i sängen!Jag känner hur det var. På något vis minns jag hur det var att erövra världen bit för bit. Och jag skrattar med den lilla killen i samförstånd -Klart du inte kan sova när du lärt dig detta och världen just vidgats lite!

Min kära lillasyster har haft svullna anklar i några veckor. Läkarna finner inget fel. Sjukskriven och ordinerad vila har hon tråkigt. Jag ser genast livets samband. Kanske kommer hon att erövra lite mer av världen då hon åter kan gå normalt? Hon har ju varit ofrivilligt frihetsberövad ett tag nu och klättrar på väggarna av leda. Bättre bränsle kan man väl inte få för att ta sig an nya erfarenheter och upplevelser sedan? Undrar vad det kan bli...Jag vet i alla fall att vi skall ha en liten fstlig sammankomst framöver, vår vän Marie fyller 30 och det skall firas på Barbros Brygga!
Nåja, här kommer lite tipps till ALLA er med onda eller trötta fötter;-) Allt finns på bluebox.

» Get your own FREE music player

Påsk i vårt hus!

Ett sådant här fyllt ägg änskar sig mina barn och det vet jag ju att släkten förser dem med.Sedan har jag tre sockerspeedade illrar hemma. Hahaha!

Idag skall här pyntas till bedrövelse. Och det är så kul tycker jag! Samtidigt skall vi måla Hannes nya rum så han kan få flytt in i det lite större. Han väntar och längtar skall jag säga! Imorgon kommer Syster yster med vår gemensamma vän Angelica och vi skall äta påskmiddag. Därför skall ju så klart även en del mat förberedas. Men jag är en modern mamma så jag kan lova er att jag inte gör all mat själv. Halvfabrikat? Nej, absolut inte, men jag har arrangerat knyt. Så gästerna får vackert ta med sig diverse rätter. jag är trebarns mor och har inte möjlighet eller vilja att slå knut på mig själv för att vara den perfekta värdinnan. Jag umgås föresten endast med människor som uppskattar umgänge framför perfektion! Man bör pynta och skapa fest av GLÄDJE anser jag! Men det är jag det;-)
En glädje är att varje år få göra något nytt i pyntväg. I år skall jag försöka knåpa ihop ett fågelbo med diverse färgglada ägg har jag tänkt. Men vi får se var det slutar.Jag skulle i alla fall önska att släkten kunde fylla ett ägg till mig också. Kanske med detta?

Roliga saker

Jag har som ni läste senast fått upp ögonen för livet utanför mammabubblan. Tjejfest är inbokad och jag har planerat rödvin inför påskafton. Vi får lite släkt och vänner hit och det skall bli kul. Klart vi påskar med barnen först och går påskgubbe! Senare blir det påskmiddag och annat mys. Jag och min man(Storpåskgubben) har skapat en tradition med att påskharen lägger ett ägg på trappan varje påskaftons morgon. Ett STORT ägg innehållande en var sin leksak till barnen. Och förväntningarna är stora även i år. Varför? Ja, varken jag eller min man tyckte påsken var favorithögtiden precis. Och så ville vi inte bara ha en mängd godis. Våra barn blir lätt lite höga på för mycket socker. Så detta var ett sätt att göra en egen tradition som också var lite nyttigare!För sedan få de godisfyllda ägg av mormor och morfar, moster, farmor... Men då börjar vi påskafton med något annat i alla fall.

Lilleman vill börja äta själv. Med händerna. Hur äter man gröt lättast med händerna? Jag har funnit något som kan distrahera honom, tror jag...

Dessa kan beställas från www.favoritsaker.se och det funderar jag starkt på att göra!Längtar också efter lite nytt till köket. Den här fina ljuslyktan från sagaform skall nog handlas i lite olika upplagor!

Vår

Snart är våren häroch det är så fantastiskt! Barna har fått nya vår skor och humöret blir lättare hos oss alla. Det har varit en långvinter. Jag börjar vakna ur den inkaplsade mammakokongen. Lilleman vill inte ha bröstet mer. Han föredrar nappen. Hur? Jo, mina två andra var lika dana. Man läser om avvänjning. Trodde det var barnet det gälde;-) Här är det jag som abrupt måste vänja mig vid att den lilla bebisen är ett litet barn med egen vilja. Det är med blandade känslor kan jag säga. I förrgår cyklade Samuel själv upp till morfar för att vara lite med honom innan de stack till Florida. Igår rullade Hannes själv upp hela byttan köttfärs till perfekta små köttbullar och jag kan åter konstatera att de är stora min små.Men som sagt, det är med blandade känlor. Var tog tiden vägen?? Vi har börjat påskplanera och det är både kul och spännande!Men det jag ville komma till var att jag kommit ur mammakokongen och längtar efter att vara lite vuxet slösande och ytlig.Typ köpa ny vårklänning och ett par ursnygga skor?? Ta ett glas rödvin och gå ut och träffa tjejgänget? Ja! Och jaghar redan bokat in ett par kvällar bara för mig;-) Det är också våren!

Mamma och mäktigt

Nu är det ingen misstanke längre.Han, Ian, säger MAMMA!! WOW! Jag gråter nästan av värmen som väller upp inombords. Och inte nog med det. Han härmar mitt hejhej med eejeej när han dyker upp i gåstolen runt hörnet. Vår lilleman har blivit SÅ stor!! Han fick tag i svabben. Sitter där i gåstolen och dunkar den mot kanten. Sedan klämmer han fast den under armen så en meter sticker ut framför honom och så drar han vidare i gåstolen mot nya mål och jag och Samuel ser på varandra. "Han har ett svärd!" säger Samuel och jag konstaterar att det nog mer är en riddare på sin ädla springare med lansen i högsta hugg. Och då kommer det MAMMAMAMMMAMMMMA....Åh, min prins Ian.Tänk att jag har tre prinsar. Det är mäktigt!!

Tråkigt blir kompletterande.

Det är en tråkig dag. Jag vill ha vår och det snöar. Jag vill få kontoret i den gamla klädkammaren färdigt, maken segar. Jag vill ligga på en säng och läsa, men skall maken få sin planering ur ändan måste jag sköta markarbetet. Fel konsoller, fel hyllor...Grrr! Jag vill så mycket, men i dag är energierna trögare än någonsin. Så jag gör muffins med banan och choklad istället. Socker dövar det mesta. Medan jag väntar på att dessa godsaker skall bli klara i ugnen och sitter här och skriver kommer maken. "Jag åker in och köper konsoller och så fixar vi detta" :-) Ja, det var nog doften av muffins...Sockerångor... Plötsligt känns allt mindre deppigt och de tröga energierna rusar på lite fortate och ja, jag har en fantastisk man. Jag är som kvicksilver. Tar lite grejor här och där och gör något. Inget recept till muffinsen här inte. Sedan kan det bli lite fel efter vägen som man får rätta till.Medan min man funderar och drar på det och sedan vips, så blir det något -utan fel. Vi är väldigt olika. Lejoninna och Stenbock. Men vi kan det här med att komplettera varandra, precis som banen i muffinsen kompletterar chokladen så fint.

Var tog fyra månader vägen?

Förkylning, förkylning,förkylning....Sovrutiner som går ur gängorna och tre snoriga pojkar och två vuxna med för den delen. Detta var den drygaste vinter jag varit med om! Men nu äntligen ser jag lite längre ur dimmorna. Visserligen torkar jag några snoriga näsor ännu,och en och annan bajsig stjärt, men i morse var jag pigg! Vilken härlig känsla. Jag vaknade och kände att livet pulserade i mina ådror. Cellerna bejakade livet igen. Och vårfåglarna kvittrade utanför fönstret för rörsta gången i år. Eller var det bara det att jag hörde dem nu? Jaja, nu känns det som att det börjar att vända på allvar. Det är så skönt. Nu kanske vi orkar dra igång de projekt vi påbörjat? Vårt kontor skall bli Samuels nya rum och vi har redan köpt en våningssäng, Hannes skall få Samuels gamla rum som är större än det han har och han vill ha ny färg så klart, och Ian skall få Hannes rum. Barnens klädkammare måste då bli kontor och garderober måste byggas i barnens rum och... Ja, att ha tre pojkar och hus och trädgård innebär ständigt nya projekt och det kan vara både betungande och inspirerande. Men med vårfåglarna i örat och livets puls i ådrorna så skall jag nog börja röja med entusiasm i dag i alla fall....Om nu Ian tillåter;-)