Grrrrrrruff!

Fy fan, urk, blä, gröööl, raff, ahhh!!! Inte sovit på sex nätter, alla rycker och drar i mig, ingen stans att gå undan, hjärtat bankar i dubbelhastighet och jag är kallsvett. Ska jag få sova i natt? Får ångest av att se sängen.... Så kan det vara att vara Lovisa i bland. MÅSTE få sova!!Allt barnen gjort i dag har varit ett störningsmoment för mig. Och när de bråkat har jag blivit lika illa som de. Hela dagen har varit som en seeeg uppförsbacke. Skulle fått lite sovmorgon idag (07.30) men rycktes ur sängen av att telefonen ringde och ena hästen tagit sig ur hagen. Efter det har hjärtat rusat flera gånger. Och humöret sjunkit mer och mer. Så nu har jag bett dem om ursäkt vid sängkanten.
Först Hannes;
"Förlåt att jag varit så sur i dag Hannes."
"Jag blir sur av att du är så sur mamma!"
"Jag blir sur jag får tjata, speciellt när jag inte får sova på natten. Men jag älskar dig och det är inte ditt fel!"
"Får jag sova hos dig om jag drömmer mardrömmar?" (Herregud, en natt till?????)
"Självklart får du det vännen!" Vi kramas och pussas och det känns bra att lova honom detta ändå!
Sedan Samuel;
"Förlåt att jag varit så sur i dag Samuel"
"Har du? Jag inte märkt att du varit sur!" (?! Det har han visst!)
"Men du, nu får du sluta smeka mig medhårs va?"
"Vad gör man då?"
"Är snäll när någon inte förtjänar det!"
"Men du har fått tjata mycket i dag..."
"Men du har gjort mycket jag bett dig om också. För du är go! Jag älskar dig!"
"Och jag dig!"
Och nu väntar sängen!Gode gud, låt mig få sova!Låt mig få sova!